När jag gick i 5an så blev allt värre, värre och värre för mig.
Jag började skära mig men ingen visste om de, jag låtsades vara den glada tjejen som jag alltid var.
Jag hade en roll som var alldeles för mycket för mig, de är svårt och hantera när man inte mår bra.

När jag började 6an var jag nervös började i en klass där alla mobbare var och nya personer som jag inte kände.
Jag hade en stor klump i magen och mådde illa så nervös jag var.
De kändes ganska bra i början men då hade jag några kompisar men jag mådde ju fortfarande inte bra.
Min mamma dog efter några veckor när jag precis börjat och klassen fick reda på men innan de hände så började jag bli utstött ifrån klassen.
Ingen ville va med mig, jag blev kallad för massa saker mycket var om att jag var tjock och äcklig.
När klassen fått reda på varför jag inte var där så trodde ju jag att de skulle respektera att tänka lite extra på vad som hänt mig.
Men de som hände var att jag blev RETAD för MIN mamma DOG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag fick höra:

Synd att du inte dog med henne.
Härligt för henne så hon slipper se dig.
Hon dog väll för hon sätt dig för mycket äckliga gås.
Hon orkade väll inte med dig mer fattar du väll, pucko.

Jag fick höra de när jag redan mådde dåligt, min mamma dog och den ända personen jag hade kvar var min pappa.
De var jag och han.

Men pappa tog de så hårt när mamma dog, han låg bara i sängen och såg till att jag gick till skolan.
Pappa visste inte att jag hade fått höra de när jag kom tillbaka eller de innan heller.
Jag kände mig så ensam, jag hade inget kvar.
En måndag när jag kom till skolan så hörde jag att någon gick bakom mig, snabbare och snabbare.
Jag vågade inte kolla så de jag gjorde var att börja springa.
Men då kom de några andra framifrån.
Jag kände mig instängd och hade panik, jag visste inte vad jag skulle göra.

Jag blir puttad i ryggen och slår ansiktet i golvet (detta va inne i skolan).
När jag ligger nere på golvet blir jag sparkad i magen och huvudet jag ser hur två lärare går förbi när de sparkar på mig.
Innan de gick spottade de mig i ansiktet.
Jag låg där en stund medans alla gick förbi mig och skrek att jag skulle flytta på mig.
Jag försökte kravla mig upp, detta fick jag va med om resten av 6an och första terminen i 7an.
En dag kom en ny lärare till skolan han hette ******* och såg (som alla andra lärare) när jag blir slagen nere på golvet utan någon chans att skydda mig.
Han kom fram och skrek på de som stog å titta och speciellt de som slog mig.
Efter detta fick jag prata med honom, han ringde hem till min pappa och dom två fick reda på allt genom de tre åren vad som hände mig.
Efter de fick jag åka till BUP och byta skola.
På den nya skolan fick jag massa utav nya vänner, och ******* jag å pappa håller kontakten och pratar flera gånger i månaden.
Mina armar kanske va helt förstörda men jag blev en helt ny person.
Den gamla skolan jag gick på arbetar nu om hur de ska hjälpa de utsatta.

 

____________________________________________________________________________________________

Detta var ett fan till oss som mejlade hennes historia.
Vi får inte skriva ut hennes namn men hon mår idag mycket bättre.

Hon och hennes pappa har ett fantastiskt liv tillsammans utan mobbare.

 

Vill ni ha mer sånt här?
Kommentera.